det är meningslöst och tröttsamt
det är jobbigt och det gör ont
jag är trött och jag vill inte hoppas mer
jag vill inte tänka mer och jag vill inte tro
Det har gått flera månader och jag vet fortfarande inte vad jag väntar på
jag har gett dig all kärlek som finns i mitt hjärta ändå är det för lite
ändå står jag fortfarande här och väntar
jag är dum i huvudet som tror
för det finns absolut ingenting att tro på, tomma ord och ytliga samtal
vad trodde jag egentligen?
jag är bara trött på att vara fast och inte kunna ta mig därifrån
jag vet att det är så himla fel att vara kvar, men jag stannar ändå -

jag är trött på att behöva rätta mig efter andra, jag vill göra saker för mig själv.
jag vill leva igen, precis som jag gjorde förut.
jag har jämt gjort saker för andra, satt deras lycka före min,
det finns vissa som förtjänat det, men andra har inte det. Jag ångrar mig, ångrar mig så grymt mycket.
jag är bara trött.

har lärt känna någon, någon som snabbt blev endel av mig själv, och endel i mitt hjärta. Endel som inte livet fungerar utan. En människa som tänker ungefär likadant som jag, en som får mig att le när jag ligger på botten.
Förstår inte hur någon kunnat svika dig,jag skulle inte klara av smärtan.
Jag känner igen så mycket av mig själv i dig, du säger saker jag själv kunnat sagt och det låter så bra när du säger det.
Det är så lätt att bara vara runt omkring dig, man behöver ingen annan. Och jag vet att du kommer göra mitt lov till det jag behöver.

 nu ska jag sova och ta mig upp imorgon. och jag hoppas att du inte hör av dig, för mitt hjärta slår inte för dig längre.
någon dag kanske du ångrar dig, men då är de alldeles försent.