Nu hade jag mycket att skriva tydligen, mycket känslor i kroppen. blev plötsligt en aning ställt. alltid gått runt och skämtat i skolan om hur lite tid det är kvar utan att egentligen inse hur jävla lite tid det ÄR kvar. Man får nästan lite panik. Jag kan erkänna att jag är nervös. Hur ska det gå? oroar mig för min klass på flaket, oroar mig för att snubbla och slå upp hela ansiktet när vi ska springa ut. Jag längtar sinnesjukt mycket samtidigt som det känns konstigt, bara att ta en dag i taget. närmare och närmare slutet.

ps. sådan tönt som jag är, provade jag min studentmössa förut. en extrakoll för att se om den passar eller inte.
skitfin bild jag vet. men tänk, snart har jag dendär på mitt huvud och skriker utav lycka lite sådär lagom berusad med massor av fina människor runt omkring mig. En hel dag utav ren lycka. Fyfan vad härligt!