Han var den som löpte deppig, men var tyst om saken,
stängde in sig i sitt
lilla hörn.
Han var den som sov på saken kanske lite allt för länge, levde kvar där
utan bön. Och inombords så vändes världen uppochner då han en dag
träffa en annan hon var mer för att leva ut i brand ur känslo ved.
Fick honom att känna och leva helt ifred med sig själv.