För ett år sedan stöttade vi varandra, jag visste alla era problem och svinet du var tillsammans med förstod jag mig inte på.Ibland undrade jag vad du var för person , jag insåg fort att du var ganska svag. Du lät honom styra dig hur han ville.
Jag förstod att du hade svårt att säga emot trots de han utsatte dig för.
Jag ville så gärna hjälpa dig så att du skulle må bra även fast vi knappt kände varandra.
När jag skulle börja ettan började du åttan, alla tyckte jag var dum i huvudet som ens pratade med dig pga din ålder. Men jag brydde mig inte ens. Jag tänkte aldrig på skillnaden. Jag såg dig som den du var och inte hur gammal du var.
Ni hade gjort slut, han började i min klass.
Det var aldrig meningen att börja umgås, det var inte ens på den nivån från början. Det utvecklades till något konstigt och helt plötsligt hade jag svikit dig för första gången.
Jag mådde själv inte bra utav det så avslutade ganska fort det som hade blivit. Du stack mig i ryggen och tog tillbaka honom.
du kände hat, jag kände hat.
Varje dag nya bråk, nytt skitsnack.
Jag var så trött på all energi du fick, du var inte ens värd det. Det var som att leva i någon film där de aldrig tog slut.
Klok som jag var tog avstånd från honom,sket totalt i allt. Visade mig stark medans du var svag. Du var fortfarande kvar i skiten som drog dig mer och mer ner.
Jag började tycka synd om dig igen, och orkade inte hata mer. Vi blev närmare och närmare vänner. Tror vi satt ihop ett tag.
Ingen förstod något, tror inte ens själv vi förstod vad vi höll på med.
Jag ställde upp för dig och svek dig inte, inte en enda gång till.
Tog skiten dom sa, försvarade dig inför de som tyckte illa om dig, jag fanns jämt.
Men nu är allt så förändrat, du är förändrad.
Jag känner knappt igen dig längre, det känns inte ens som du är tacksam för allt jag gjort.
Du är bara en av alla nu, en av alla dom jag säger hej till på stan och går vidare.
Du har tappat mycket som du nog inte ens vet om själv och du kanske inte bryr dig, det vet jag inte, och det spelar mig inte heller någon roll.
Jag har tappat lusten att ens försöka, för vad du än säger så är du förändrad.
Du är inte den person jag en gång känt.
Och hade jag vetat hur de skulle bli, hade jag aldrig offrat så mycket som jag gjort för dig.
Det går inte att jämföra hur jag svek dig och hur du svikit mig nu.
Jag älskar dig men du förlorar allt.
Jag är klar.