Jag brukade hata den känslan, när du fick mig att känna som att jag inte räckte till, att någon annan var bättre. Och det gjorde så ont inuti men jag lät det bara vara så, för vem var du att berätta för mig hur jag skall vara, det bestämde jag bara själv. Men det var svårt ändå, att vara som man är, när någon annan ständigt sa att det var fel. Så, sakta men säkert förändrades nog jag, till någon annnan, men det var inte heller bra. För den tjejen blev klängig och osäker, jobbig och ständigt på dåligt humör. Så hur lätt tror du egentligen att det var, att försöka vara någon till lags som aldrig var nöjd? Hur lätt tror du det är att vara lycklig då?

just wait and see, i'll make you wish you never ever met me

haft mysmiddag med hanna och mamma sedan vinkväll hos fina tjejer, blåsten fick oss att avsluta lite tidigare än planerat, dags att nanna kudden och dags att ladda om. Imorgon skall jag träffa en fin saknad person. Puss

Detta med blogg är väldigt intressant ibland, allra helst nu

Det är inte verklighet det är bara något jag önskar, det kommer aldrig bli på riktigt. tack för att det bara är i en dröm, då kan jag vakna snart och leva på riktigt. Det blir lättare att lämna dig när det inte finns.

Bestämde mig för att sova igår även fast jag var sugen på att följa med dom andra, stolt över mitt beslut idag och känner mig riktigt utvilad, skall försöka hålla mitt dygn såhär nu, får väl se om jag lyckas! Idag har jag endel att göra så vi hörs imorgon! pusss


miss you

Vad som än sker - alltid förevigt du & jag

Jag hade längtat i en och en halv månad, det blev nästan två. Jag gick emot dig, kommer ihåg att jag var nervös. När du höll om mig den dagen ville jag bara gråta, jag tror inte du förstår hur mycket jag kämpade varje dag. Den dagen trodde jag, att det skulle vi vara föralltid, att du verkligen skulle ge mig hela ditt hjärta. Jag tror det gick en vecka kanske två. Kan ni förstå? Kan du förstå? Du älskar mig inte. Du kunde lika bra ha slitit ut mitt hjärta. Det gjorde så ont, jag kände mig som den minsta människan på hela jorden. Här hade jag dyrkat dig och så gör du såhär emot mig. Det kändes som att alla skrattade åt mig bakom min rygg som att alla redan visste, som att jag var med i någon dålig dokusåpa

Jag grät varje dag, jag bad dig att vara med mig, riktigt patetiskt beteende men jag gjorde det. Jag bad tills jag inte hade fler ord. Det tog några dagar sen sågs vi. Jag tror du utnyttjade att jag kom och gick lite hur du ville. Men jag glömde helt bort det, jag såg det inte. Jag såg att du bad mig komma till dig för att du älskade mig, men du gjorde inte det. Jag var bara för blind av kärleken för att inse att jag bara var en del av ett spel

Vi skulle försöka igen, vi höll ihop men vi bråkade. Alkoholen förstörde oss, du kunde inte välja bort den och jag kunde inte betee mig. Vi satt fast i något hjul som bara gick runt runt

Jag var elak i början av sommaren, jag sårade dig så djupt men jag brydde mig inte då, men jag bryr mig nu för jag vet hur det känns att bli sårad av den man älskar. men samtidigt visste jag, att detta måste ta slut.

När du nu för några veckor sen ville ha mig tillbaka, Jag dog.
Men jag byggde murar försökte vara stark men jag vinglade som fan, för du är ju en del av mig. Du är ju min trygghet, min klippa, min kärlek, min bästa vän

Vi skall försöka vara vänner nu, hur fan skall det gå?
Ibland önskar jag att jag aldrig någonsin träffat dig, eller aldrig blivit kär i dig
så att du hade kunnat vara min vän ifrån början, att det inte var såhär komplicerat

Jag vet hur fin du är bakom allt skal
när du är dig själv
snälla bara var så


nikki

kanske tappat det helt spelat för många spel
de e då jag hatar mig själv å kommer på de
för jag har ingen jävla aning om vad fan jag håller på me

går iallafall ur detta med huvudet högt,
du försöker sänka mig men du sänker bara dig själv

i won't let you close enough 2 hurt me