Isabella har redan skrivit om gårkvällen så jag ska inte vara tjatig, hade en ganska trevlig kväll förutom mitt dåliga humör. Jag försökte verkligen igår men ibland är det bättre att hålla sig hemma och det borde jag ha gjort. Efter klockan ett fick jag nog och ville bara hem, det var svårt att hålla tillbaka och efter ett långt snack utanför säve kunde jag äntligen andas ut. Jag har gått och bärt på något så otroligt länge och även om jag verkat oberörd så är det långt ifrån vad jag har varit. Jag är så glad att jag har vissa vänner, som man inte behöver förklara något för, som bara vet hur det ligger till. Allt blir så mycket lättare. Har spenderat hela morgonen i telefonen med två av dom, allt det som tidigare låg i luften är nu borta och det känns så otroligt skönt. Äntligen kan man gå tillbaka till det som var förut,äntligen kan man andas och leva. Jag har ett helt hjärta igen och det tackar jag för. Allt annat som gnager mig kan jag nu få hjälp att bearbeta, jag behöver inte längre bära på allt ensam, jag vet vilka som finns där och ni vet vilka ni är, <3
jag andas för er och jag älskar dig mam.
nik