jag vill också växa upp snart och kunna ta kloka beslut, sluta göra samma misstag och ta tag i mitt liv. jag vet inte när den dagen kommer men jag hoppas det blir snart. jag hatar ångesten jag lever med som gör att jag inte kan sova på nätterna, alla tankar som inte leder någonvart. att jämt finnas till för någon som inte ger något tillbaka, det är pinsamt att jag fortfarande är kvar här. På samma ställe där jag alltid varit. fast i något som jag inte kan ta mig ifrån. det blir alltid såhär, och jag vet att det är mitt egna fel.jag tar aldrig tag i något, skjuter alltid upp allt som jag egentligen borde prioritera, tänker att jag kan göra det senare. jag vet inte hur länge jag kommer leva så heller. Vet inte hur länge jag kommer vara förvirrad, vet inte hur länge jag kommer tänka på dethär. Jag behöver en paus, åka iväg, stänga av allt. varje andetag känns tyngre än det innan och de blir svårare att svälja alla känslor, jag orkar bara inte tänka mer. nik.

det är denhär känslan jag hatar, eller domhär..