idag är en sådan dag eller morgon där man vaknar.  känner sig hopplös men håller humör. kliver in genom dörren ser mamma och sedan är det okej. det är okej att bryta ihop. jag har nått en gräns, där jag inte vill mer, inte orkar. Vi räknade efter och det är exakt en månad och fyra dagar sedan. Haft detta helvete i över en månad. Slöt med att jag räknade upp allt negativt. I en månad har jag fram och tillbaka varit på vårcentralen i hopp om att få hjälp, och visst har jag fått det. men det händer aldrig något. jag ser ingen skillnad, jag känner ingen skillnad. det ser likadant ut. jag känner mig likadant. De säger varje gång att det ser bra ut, det ljuger för mig som om jag inte skulle förstå. Igår pratade jag med en utomstående, en vuxen, med läkarutbildning. visade mitt sår och fick klart för mig att det är inflam. Något de på vårdcentralen förnekar. Jag vill inte anklaga någon, vill bara få detta läkt, så jag kan leva igen. precis som jag gjorde förut. Jag känner mig deprimerad, Sista månaden i skolan. känns helt förstört. studenten känns bortblåst. hela sommaren är död.

nik