Jag och alla mina känslor.
Jag har inte sovit något ännu, tänkte dra ut på det så länge jag bara kan. Om någon har missat, försöker jag vända tillbaka på dygnet. Bigbrother har varit tidsfördriv hela natten/morgonen/dagen. Sedan tog jag en promenad hem. Försöker underhålla mig men tiden går så otroligt sakta. Har inte så mycket mer än skriva, är inte på något speciellt bra humör.
har skrivit ungefär fem texter och sedan raderat. Jag orkar bara inte. Jag känner så otroligt mycket och ibland går det ut över fel person. Egentligen känner jag mig mest sviken utav mina vänner, inte alla. Men de jag trodde stod mig otroligt nära, som jag alltid kunde lita på, som alltid skulle finnas där. Egentligen vet jag inte hur jag känner om det längre, jag har bara tryckt bort det för att slippa tänka.
1. Jag är kär och det har jag varit i över ett års tid.
2. Jag kämpar för dom jag älskar.
3. Kämpar för min och andras lycka.
Jag hade inte tänkt skriva något av dethär, men jag känner för det just nu. för ju mer jag tänker på det, ju mer stör det mig. Och jag vill inte ha en klump i magen, sten i bröstet längre för det förhindrar mig att slappna av.
Jag är FULLT medveten om allt. Ingen behöver berätta för mig, vad jag ska ta för beslut. Hur jag ska leva mitt liv. Vem som är " värd" att vara vid min sida. Jag hatar att inte finnas där, jag hatar om någon är ledsen. När man gör allt för människor, som sedan i slutändan vänder en ryggen bara för att man söker sin egna lycka, kämpar för något man gått miste om. Börjar om på ny punkt. Det är tungt att bära på. Och jag har fått nog utav tomma ord som inte leder någonstans. Det finns en människa i mitt liv, som betyder otroligt mycket för mig. Som sitter långt inuti hjärtat, som står ut med mig när jag egentligen borde få en käftsmäll. Som ligger bredvid mig på natten så jag inte behöver vara ensam. Jag tänker inte kämpa mellan två delar, två världar. Det är inte ens en sån skillnad. Jag visar otroligt mycket kärlek till alla de som betyder för mig, som satt sig fast i mitt hjärta på något vis. Men jag vill inte ge värme, glädje, kärlek till människor som tar och sedan vänder mig ryggen. Det är säkert ingen som kommer att förstå, ingen som kommer vilja känna vid sig. men det gör mig ingenting.
men tänk på en sak, den person som påstås såra mig allra mest, finns där för mig när er kniv hugger i mig. Vart är du?/ ni?
nik
har skrivit ungefär fem texter och sedan raderat. Jag orkar bara inte. Jag känner så otroligt mycket och ibland går det ut över fel person. Egentligen känner jag mig mest sviken utav mina vänner, inte alla. Men de jag trodde stod mig otroligt nära, som jag alltid kunde lita på, som alltid skulle finnas där. Egentligen vet jag inte hur jag känner om det längre, jag har bara tryckt bort det för att slippa tänka.
1. Jag är kär och det har jag varit i över ett års tid.
2. Jag kämpar för dom jag älskar.
3. Kämpar för min och andras lycka.
Jag hade inte tänkt skriva något av dethär, men jag känner för det just nu. för ju mer jag tänker på det, ju mer stör det mig. Och jag vill inte ha en klump i magen, sten i bröstet längre för det förhindrar mig att slappna av.
Jag är FULLT medveten om allt. Ingen behöver berätta för mig, vad jag ska ta för beslut. Hur jag ska leva mitt liv. Vem som är " värd" att vara vid min sida. Jag hatar att inte finnas där, jag hatar om någon är ledsen. När man gör allt för människor, som sedan i slutändan vänder en ryggen bara för att man söker sin egna lycka, kämpar för något man gått miste om. Börjar om på ny punkt. Det är tungt att bära på. Och jag har fått nog utav tomma ord som inte leder någonstans. Det finns en människa i mitt liv, som betyder otroligt mycket för mig. Som sitter långt inuti hjärtat, som står ut med mig när jag egentligen borde få en käftsmäll. Som ligger bredvid mig på natten så jag inte behöver vara ensam. Jag tänker inte kämpa mellan två delar, två världar. Det är inte ens en sån skillnad. Jag visar otroligt mycket kärlek till alla de som betyder för mig, som satt sig fast i mitt hjärta på något vis. Men jag vill inte ge värme, glädje, kärlek till människor som tar och sedan vänder mig ryggen. Det är säkert ingen som kommer att förstå, ingen som kommer vilja känna vid sig. men det gör mig ingenting.
men tänk på en sak, den person som påstås såra mig allra mest, finns där för mig när er kniv hugger i mig. Vart är du?/ ni?
nik
Kommentarer från er söta läsare.
» amanda
Nikki jag kommer ihåg när vi träffades första gången i sommar. Jag gillade dig från första stund vi började prata, en så rolig,och sprudlande glad tjej. Vi klickade direkt! Du är en av dom finaste personerna jag känner. Du bryr dig om andra och är dig själv oavsett vad.
Jag är så glad att jag fick lära känna dig, älskar dig.
Trackback