Igår var så jävla underbart, det som jag har saknat. Fanns där. Fast inte på samma sätt som förut. Du är någon annan när jag ser i dina ögon fast dina händer rör mig fortfarande likadant. Jag har varit rädd för att vara där som jag var igår, Mitt hjärta har aldrig riktigt läkt och igår rev det upp ännu mer. Jag vet att jag är stark, jag vet att jag klarar mig men mitt hjärta längtar. Det är ett stort hål inuti mig, det äter sig större. Finns det krafter till ett nytt försök? Ska jag orka kämpa igen. Är det värt den smärta jag har känt? Du måste förstå hur jag tänker, hur jag känner. Det är som att jag står på ett berg, faller bakåt utan att veta om någon tar emot mig. Är det kärlek?



Dom säger att jag mår bra nu, att jag blivit sårad färdigt.
att livet börjat nu och allt ska bli bra
Dom berättar för mig hur jag mår och vad jag ska göra
Men dom lever inte med hjärtat fyllt med ärr
Dom har inte varit där, dom vet inte.