Kan ha haft min värsta kväll igår, känslomässigt. Annars var den bra. Vi var lite överallt. Efterfest vid johan & peter. Jag stod mellan två världar. Precis som som tuva sa, hoppa eller stanna. Jag kan inte svika någon som jag älskar, och älskat under en lång tid. Men jag kan inte heller kämpa för någon som inte kämpar för mig. Jag har aldrig bett om detta, jag skäms, skulden läggs på mig. Jag vill inte skämmas, jag vill vara lycklig så låt mig vara det. Men jag kan inte sätta en kniv i ryggen på en människa som varit min klippa, som jag alltid litat på. Som fått mig att känna att jag lever. Jag är förstörd idag, min kropp orkar nog inte mer. Och när vi bara låtsas att allt är bra, det är då det känns som mest. Orden betyder ingenting, det jag ser i dina ögon är det jag tar in.