Har myst med mamma & sandie till ensam mamma söker. Vår tv verkar ha dragit på sig en förkylning, tur att webtv finns. Nu ligger jag ensam i min säng. Sen i torsdags har jag haft sällskap hela tiden, skrattat, mått så jävla bra. Sedan blir man helt ensam och då är de som att smälla i en vägg. Det är då jag börjar tänka hur långt borta du är, hur lång tid det är kvar, jag kan inte ringa, jag kan inte höra din röst när jag vill, jag får inte hålla din hand, jag får inte vakna upp bredvid dig. Och det gör ont i mitt hjärta. Det värker något så fruktansvärt varje gång jag tänker på det. Jag försöker att hålla tankarna någon annanstans, sysselsätta mig, göra saker som får mig glad. Men du finns där hela tiden. Längtar tills du ringer nästa gång, längtar tills jag får se dig, längtar tills du håller om mig igen. ♥