Hamnade fel igårkväll, låg vaken hela natten och idag har jag stirrat upp i taket. Sovit från och till. Inte ens låtit dom som verkligen bryr sig om mig komma nära, inte släppt någon nära på det som jag har känt. Visst, förra veckan bröt jag sönder alla stängsel runt mina känslor och grät tills mamma själv var tårögd. Men idag stängde jag igen det. Kunde inte förmå mig att ringa upp de missade samtal jag hade, somnade om och det fylldes på i listan. Jag vill inget hellre än att ha sällskap, men jag orkar inget mer än bara vara ensam.


godnatt