Tillsammans
Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna
någon ro.
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det
som hon dog. Inombords så vändes världen uppochner, då hon en dag
träffa en annan han var mer
någon ro.
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det
som hon dog. Inombords så vändes världen uppochner, då hon en dag
träffa en annan han var mer
Han var den som löpte deppig, men var tyst om saken,
stängde in sig i sitt
lilla hörn.
Han var den som sov på saken kanske lite allt för länge, levde kvar där
utan bön. Och inombords så vändes världen uppochner då han en dag
träffa en annan hon var mer för att leva ut i brand ur känslo ved.
Fick honom att känna och leva helt ifred med sig själv.
stängde in sig i sitt
lilla hörn.
Han var den som sov på saken kanske lite allt för länge, levde kvar där
utan bön. Och inombords så vändes världen uppochner då han en dag
träffa en annan hon var mer för att leva ut i brand ur känslo ved.
Fick honom att känna och leva helt ifred med sig själv.
Kommentarer från er söta läsare.Trackback