Cornelis Vreeswijk, min absoluta favorit. jag vet inte riktigt när jag började lyssna på honom. fyran kanske? och jag tror det var lisas kära mamma ylva som spelade en låt av honom, som fick mig att vilja höra mer. tror närmare bestämt att det var balladen om det kaxiga myran och sedan dess har Cornelis alltid legat mig närmast hjärtat. han är ett geni i allra högsta grad, mer genial än bellman och taube tillsammans. jag vet inte riktigt vad det var jag föll för, men jag har en känsla av att det var hans frasering, hur han utrycker sig och med vilka ord, det fascinerar mig än idag. som jag kanske nämnt tidigare så vill jag göra en till tatuering, en textbit från en han Cornelis låtar, och jag SKA göra den. men jocke är dock inte lika potitiv till det som jag tyvärr. men jag ska, det lovar jag.


det här är den första skivan jag fick med cornelis,
jag brukade sova med den på kudden..


isabella