jag kommer att älska dig tills mitt hjärta inte har ork nog att slå ett enda litet slag, mitt sista andetag skulle jag ge dig. Utlämnad, ärlig, sårbar. Vad mer begär du utav mig? Det finns ingen i min närhet som inte vet att jag tänker på dig varje sekund, att jag kämpar för att inte ringa. Det finns ingen i min närhet som tror mig om jag skulle säga " aldrig mer". Jag har inget " aldrig mer" hela du blinkar " alltid, förevigt, bara bara du". Dom som känner mig vet det och antagligen ett par fler. Men vad spelar det egentligen för roll? Du har alltid sagt att den enda som betyder något är att Vi vet, Så här står vi med varsitt trasigt hjärta påväg någonstans och du ser på mig som att jag inte vågar stå för att jag älskar dig