Mitt framför mina ögon faller det sönder, glaskross över hela golvet och det går inte att laga. Paniken äter upp mig inifrån. Kalla vindar ger brännmärken efter mina tårar. Kämpat för att aldrig ramla och nu kan jag inte röra mig. Vi dog ut, som gamla ruttna blommor. Och jag har inte krafter att slåss. andfådd utan stöd. varför?