nu är det snart bara roffe som inte får mig att känna sådär. det spelar snart ingen roll vad jag lyssnar på, vem jag pratar med, vad jag gör eller vad jag tänker. det gör snart bara ont av allt. ont och värker, måste tänka på något annat, något bra. de bra sakerna blir bara färre och färre. men än så länge finns roffe kvar.




isabella