När jag flyttade hit lämnade det nog många frågetecken med tanke på att det var ett beslut jag tog så fort jag landat i sverige efter min utlandsresa. Hade pratat om det lite smått innan men jag hade fortfarande inte bestämt mig för vad jag ville göra. Jag orkade inte heller tänka på det under veckan i Cypern. På planet hem mådde jag riktigt kasst, hade inte sovit på hela natten och flygresan kändes som en evighet. Men sen utan att egentligen tänka efter satt jag på en buss påväg hit till Västerås.

 

Jag visste nog innersinne hur det hade blivit om jag inte valt det, då hade jag aldrig kommit iväg hit. Då hade jag suttit fast i samma gamla soppa som jag gjort innan. Och jag är väldigt glad att jag valde att sätta mig på bussen istället för färjan hem, för vem vet vad som hade hänt då?

 

Att vara här har ändrat min syn på väldigt mycket, jag har växt som person och tagit tag i mig själv. Kunnat se vissa sitationer på ett helt annat sätt och tänkt så många gånger för mig sjäv " vad i helvete har du hållt på med". Men det är inte förrens man inser själv, som man kan börja göra förändringar.

 

Nu ska jag åka hem till Gotland igen, för att plugga, umgås med min familj och bara andas. Jag vet inte hur länge det blir ännu, allt är oklart. Jag orkar inte heller bestämma. Det känns bäst att ta det som det kommer. Jag har inga planer på att stanna där flera månader men inte heller åka efter  en vecka.

 

Jag måste erkänna att det känns konstigt, även fast jag bara varit här i tre månader, lite mer. Så känns det som jag har fått ett annorlunda liv. Det enda jag hoppas på är att inte falla tillbaka i gamla mönster men jag tror att jag skall klara mig bra.

 

nikki