Min mamma har alltid pratat med mig om dålig energi men jag förstod aldrig vad hon dillade om, brukade oftast skratta och undra om hon trodde att hon va något. Men sedan när jag blev äldre märkte jag en trötthet och irritation som smög sig på när vissa människor var i min närhet. Människor med dålig energi eller som tar min energi.

 

Jag har alltid varit en sån som tar på mig andras problem och sätter alla andra före mig själv tills den gränsen att jag själv är alldeles utmattad och inte orkar mer än att dra täcket över huvudet. Och det är när ens goda gärningar blir utnyttjade och du gång på gång blir tömd på energi utan att få något tillbaka, som man måste inse att man inte mår bra psykist av sådana människor.

 

Jag hamnade i ett mörkt hål ett tag, där jag bara ville vara hemma, inte gå ut, inte jobba. Samtidigt som min energi gick åt till alla andra förutom mig. Och jag nöjde mig med det för jag hade inte ork att ta tag i mig själv. Men när det sedan går till den gränsen att man bara tar på sig allt negativt samtidigt som man redan är i en dålig cirkel måste det finnas ett stopp.

 

Började sakta men säkert radera all negativ energi i mitt liv, började träna, ta hand om mig själv. Umgås med människor som ville det som var bra för mig. Hanna hjälpte mig så länge och jag älskar henne så mycket för det. Jag kunde ge henne allt men aldrig bli tom.

 

Nu känner jag direkt om någon med dålig energi är i min närhet och då håller jag mig undan. Jag ångrar att jag skrattade bort det som ung för hade jag lärt mig det tidigare hade jag inte fastnat så många gånger. Utan då hade jag redan vetat.

 

Bort med all negativ energi, fokusera på det som gör dig lycklig och var med människor som lyfter dig, som du lyfter. Som du lär dig saker utav, som vill se dig lyckas. Livet är alldeles för kort för att ödslas bort, ta det ifrån någon som redan ödslat för mycket tid.