"Aldrig mera där, aldrig mera vi
Det slog mig nyss att min trygghet kommer hinna försvinna innan jag ens hunnit blinka
För visst känns det i hjärtat när någon man älskar skall ta sig vidare i livet
Och jag vet hur det känns att vänta på dig, det var så tomt att man kände sig ensam överallt
Och det var så kallt på natten
Och det gjorde så ont att längta

och det känns som 2010 igen, förutom att du inte längre är min
Det känns så konstigt att jag inte längre kommer hänga hos dig
Att vi inte kommer se på scrubs till sex på morgonen
Att jag inte kommer vara påväg till dig, att jag inte kommer cykla hem ifrån dig. Att vi inte längre har en egen sida i sängen, att jag aldrig mer kommer vakna av ditt alarm och få väcka dig tre gånger, att jag aldrig mer kommer gråta för att du sårat mig, att du aldrig kommer vara arg för att jag varit elak. Jag kommer aldrig komma hem till ett bombnedslag av ölburkar efter en urspårad efterfest, jag kommer aldrig mer behöva undra vem som varit där

Vi har så mycket minnen där du och jag, känslan är konstig.


Men jag tror på det som säger Att det alltid finns en människa, som man aldrig någonsin kommer att släppa vad dom än gör emot en.
Jag skulle tro att du är en sån

För hur säger man egentligen hejdå till någon som man innerstinne älskar utav hela sitt hjärta men som orsakat så mycket smärta att man inte vet ut eller in? Samtidigt som man vill vara tillsammans. Jag har nog aldrig känt så komplicerade känslor.

Hejdå låter så hårt, det får mig att gråta
så vi säger att tiden utvisar vad som sker
och så lämnar vi det där."


Av alla gånger jag sa aldrig mer, var 6 aug den enda jag höll.